Att leva med psoriasis!
Kategori: Allmänt
Som dom flesta kanske vet lider jag av psoriasis men vet egentligen inte vad det är.
Bara att man får nå röda prickar som kliar så in i helvete. Så jag va tänkt och berätta lite om min sjukdom.
Vintern då jag skulle fylla 15 så upptäckte jag röda prickar på mina armar och bakom mina öron.
Flera sa att det kunde vara nå vinterutslag och att det skulle försvinna så jag brydde mig inte så mycket
mer om de sen. När sommarn börja närma sig hade jag fortfarande kvar dom förbannade utslagen så jag
tog och fixade en tid uppe på sjukan och dom sa att det såg ut som någon som hette fjällros så dom
skrev ut en kortisonsalva till mig, men för att vara på den säkra sidan så boka dom en tid åt mig på
hudkleniken i stan.
Någon vecka senare for jag in till stan och läkaren bad mig att ta av mig till underkläder
och han såg direkt att de va psoriasis. Då hade jag psoriasis över exakt hela kroppen.
Hela armarna, bena, magen, ryggen, hårbotten och även i ansiktet, en bit ner i pannan.
Han sa att psoriasis är en ärftlig sjukdom och att jag kommer få leva med det hela livet.
Men att det självklart gick att få bort de med hjälp av behandling och att jag skulle börja en ljusbehandlig med UVB-ljus och om jag använde mig av den behandligen ett tag skulle min psoriasis försvinna..
Ja det blir säkert bra det tänkte jag sen brydde jag mig inte så mycket mer i dedär. Så jag började
gå upp sjukan och sola. Första gången jag var dit sa "hudtanten" att jag skulle börja sola i 20sekunder.
"De måste va ett skämt tänkte jag, 20sekunder är ju ingenting!" Men tydligen räckte de för jag brände mig som satan
efter dom där 20sekunderna för de ljuset är mycket stakare än en vanligt solarium.
Så jag gick upp dit tregånger i veckan, måndag, onsdag och fredag och varje gång la vi på 10sekunder.
De vart bättre men inte riktigt bra så vi börja he på en salva efter jag solat. En vädligt fet salva som
missfärgade huden och mina kläder. Så de var viktigt att ha svarta kläder på sig annars blev dom förstörd.
Självklart gjorde man misstaget ibland och hade på sig en vit bh eller vita trosor så dom blev svartfläckliga
efter salvan.. Men salvan gjorde susen. Utslagen försvann nästan helt och jag var näst intill "utslagsfri".
Sen for jag till turkiet i två veckor och solade och badade mycket i saltvatten och då försvann det helt.
Vart även bättre i hårbotten och ingen kunde ana att jag hade psoriasis.
Nu är det ungefär 3år sen jag var till turkiet och använde mig av UVB-behandligen så nu har psoriasisen sakta men säkert kommit tillbaka. Har salvor som jag kan smörja in mig med vilket jag är vädligt dålig på. Och salvorna jag använder mig av är inte dirket billiga. Använder en till kroppen och en till hårbotten och dom kostar 1000kr st..
Dessutom så försvinner inte min psoriasis helt av de så ska börja sola nu igen.
Va in på hudkleniken igår och dom tyckte att jag skulle börja använda mig av den behandligen igen.
Fick även veta att dom med psoriasis har lättare att få hjärt-och kärl sjukdommar och även få diabetes.
Lättare att få depressioner och det kan leda till att man bli alkohlist, En studie visade att flertalet med psoriasis faktiskt är alkohliset. Min läkare sa även att de sägs att psoriasis är dom friskas sjukdom för oftast har dom bättre inumförsvar osv, men jag vettefan ja.
Nu har jag haft psoriasis i cirka 5år och har lärt mig att leva med min sjukdom. Minns i början var de ett helvete när alla kollade snett på mig och att jag till och med sminkade mina arma för att försöka täcka mina utslag vilket inte funkade så bra för dom va ju flagninga och stack som ut, men mindre röd vart dom ju...
Jag ska ju trots allt leva med min sjukdom föralltid så det är ju bara att gilla läget, om man säger så..
